Alf Härdelin

Alf Härdelin, född 23 februari 1927 i Bollnäs, är en svensk teolog och medeltidsforskare. Han var under 1950-talet präst i Strängnäs stift och därefter bibliotekarie vid Uppsala universitetsbibliotek 1961-66. Han blev teol. dr 1965 på en avhandling om nattvardsteologin inom den anglikanska Oxfordrörelsen och var verksam som docent och universitetslektor i praktisk teologi med kyrkorätt vid Uppsala universitet 1967-87 och innehade därefter fram till sin pensionering en forskartjänst vid Statens humanistisk-samhällsvetenskapliga forskningsråd. Alf Härdelin fick professors namn 1990. Han har initierat spiritualitet som ett speciellt akademiskt forskningsområde i Sverige. Alf Härdelin har också varit verksam som översättare av fornkristna och medeltida teologiska texter till svenska. Han har bidragit med översättningar och egna texter till den katolska psalmboken Cecilia 1987. Alf Härdelin har konverterat till Katolska kyrkan. Han är ledamot i Kungliga Vetenskapssamhället i Uppsala.
  

Anna Dunér

Anna Dunér, född 1967, är författare till småbarnsserien om Emilia. Hon har också skrivit kapitelböcker för äldre barn, noveller och böner till antologier, en helgonbiografi samt gjort översättningar. Hon hör till de hundra mest utlånade författarna på svenska folk- och skolbibliotek och är översatt till sex språk. Till yrket är hon bibliotekarie men arbetar numera helt med att skriva. Sedan 2004 är hon redaktör för familjeuppslaget i tidskriften Katolskt magasin.

Gereon Goldmann

Gereon Karl Goldmann, född 1916 i Ziegenhein, Tyskland. Föräldrarna var veterinären Karl Goldmannn och hans hustru Margareth.

Goldman gick som tonåring med i jesuitorganisationen Bund Neudeutschland där han fick en gedigen utbildning (och slogs på gatorna med Hitlerjugend). 1935 trädde han in i franciskanorden. Vid krigsutbrottet 1939 blev broder Gereon inkallad till Wehrmacht och därifrån förflyttad till en Waffen-SS enhet. 1942 skickades han tillbaka till Wehrmacht efter att direkt till Heinrich Himmler protesterat mot nazismen. Mirakulöst klarade han sig från dödsstraff i krigsrätten och sändes till östfronten. Snart greps han dock igen och skickades efter en vinter i fängelse först till Frankrike och sedan till Sicilien. Under en permission blev han kontaktad av Adam von Trott Stolz, en diplomat som ingick i Kreisau-kretsen som planerade attentatet mot Hitler. Goldmann gick med på att föra vidare hemliga meddelanden. Ett sådant meddelande tog honom till Rom, och som tack för den utförda tjänsten utverkade den tyska ambassadören en audiens hos Pius XII. Under denna audiens fick broder Gereon tillstånd att vigas till präst, trots att han inte hade avslutat sina studier.

I kölvattnet av slaget vid Monte Cassino blev pater Gereon tillfångatagen av britterna och skickades till ett läger i Marocko, och senare till Algeriet, där han prästvigdes. Under ett drygt år verkade han som lägerpräst i Ksar es Souk, Marocko, där en stor del av fångarna fortfarande var övertygade nazister. På grund av falska anklagelser ställdes Goldmann 1946 inför fransk krigsrätt för att ha varit kommendant i koncentrationslägret i Dachau. Han dömdes till döden. Påven Pius XII och flera andra kom i sista stund till hans hjälp och dödsstraffet sköts upp och ogillades såsmånigom.

1947 släpptes Goldmann fri och återvände till sitt kloster i Fulda. Han anklagades nu av amerikanarna för krigsbrott, men anklagelsepunkterna lades ner när det visade sig att han deltagit i konspirationen mot Hitler.

1954 reste Goldmann till Japan för att arbeta i Sankta Elisabeths församlig i det fattiga Itabashi-distriktet. Mellan 1954 och 1961 ägnade han sig åt lumpsamling för att kunna hålla liv i församlingen. Såsmåningom hade han samlat ihop så mycket pengar att han kunde etablera ett utbildningcentrum. Han byggde två kyrkor, sjukhus och mycket annat. För sina insatser hedrades han av 1965 kejsar Hirohito med landets högsta utmärkelse för sociala insatser.

På grund av dålig hälsa återvände pater Gereon 1994 till Tyskland, där han förblev fram till sin död i klostret i Fulda den 26 juli 2003.

Kilian Healy

KILIAN HEALY O.Carm. (1913-2003), var katolsk präst och författare. Som ordensgeneral 1959-1971 för de oreformerade, ”skodda” karmeliterna (O.Carm.), deltog han i Andra Vatikankonciliet. Dessförinnan undervisade han under tjugo år i teologi vid det karmelitiska seminariet Whitefriars Hall i Washington, i USA. De sista tjugofem åren av sitt liv verkade han som enkel präst i ett litet kapell vid ett köpcentrum i Peabody, Massachusetts. Bland hans övriga böcker kan nämnas Walking with God och Elijah, Prophet of Fire.

Lars Cavallin

Lars Cavllin föddes den 15 augusti 1940. Han har varit verksam som präst i flera församlingar i Stockholms katolska stift. Med doktorsgrad från det påvliga universitetet Gregoriana i Rom har han fortsatt att verka som teologisk författare vid sidan av sin prästtjänst. En av hans största insatser på detta område har skett genom översättningen av Katolska Kyrkans Katekes.

Michael O´Brien

Michael O`Brien föddes i Ottawa i Kanada 1948 och är författare, konstnär och flitig samhällsdebattör. Han lever med fru och barn i Combermere, Ontario.

Michael O´Briens måleri rör sig inom den sakrala sfären och hans verk hänger i många kyrkor i Nordamerika. I sitt konstnärskap reflekterar O`Brien över den mänskliga naturen och över spännigen mellan det transcendenta och det immanenta i vår värld.

Michael O`Brien har skrivit en rad uppsakttade romaner och stommen i hans produktion är den så kallade Children of the Last Days-serien där Fader Elia är den första av sex böcker. Fader Elia har rönt stor uppskattning såväl hos kritiker som hos läsare och den är hittills översatt till 6 olika språk. Michael O`Briens senaste bok Island of the World utkom 2007 och utspelar sig i 1900-talets Balkan. Genom att följa huvudpersonen Josip genom ett liv präglat av svåra prövningar ställer författaren frågan på sin spets: kan en människa bevara sin mänsklighet, även under de mest omänskliga lidanden?

Peter Hornung

Peter Hornung föddes den 26 mars 1920 i Münster i Tyskland. Tidens djupa konflikt mellan nazistisk ideologi och kristen tro motiverade Peter att bli präst och 1939 inträdde han i Jesu Sällskap (jesuitorden). Han blev dock inkallad till den tyska armén och var telefonist vid ryska fronten fram till 1942. Sedan kunde han fortsätta sina filosofiska och teologiska studier och prästvigdes år 1948. Den 11 november samma år anlände han till Stockholm och S:ta Eugenia. Han tjänade denna församling fram till sin död i mer än 50 år, varav 27 år som kyrkoherde.

Peter Seewald

Peter Seewald föddes 1954 i tyska Bochum. Han växte upp i en katolsk familj och var engagerad i den lokala församlingen.

Som artonåring blev Seewald utestängd från flera skolor i Bayern på grund av sitt marxistiska engagemang. Han skrev för vänstertidningar och delade ut pamfletter. 1981 började han jobba som redaktör på Der Spiegel. Det var under dessa år då han var långt ifrån sin barndoms katolska tro som han blev ombedd att intervjua kardinal Joseph Ratzinger. Ratzinger hade då blivit prefekt för Troskongregationen (ett organ i Vatikanen med uppgift att bland annat uttolka vad som utgör katolsk lära i tros- som moralfrågor.).

Peter Seewald har berättat att ryktena om Joseph Ratzinger som en "Vatikanens rottweiler" verkligen inte förberedde honom för mötet med denne "intelligente, fromme och ödmjuke man". Detta var början på många intervjutimmar med Joseph Ratzinger och på Seewalds egen väg tillbaka till sin barndoms tro.

Sedan 2000 arbetar Peter Seewald främst som författare. Han är gift och har två söner. Seewald har tidigare skrivit två intervjuböcker med den dåvarande kardinalen Joseph Ratzinger: Saltz der Erde och Gud och världen (Veritas förlag). Han har också skrivit de biografiska böckerna Benedict XVI: an Initimate Portrait och Pope Benedict XVI: Servant of the truth.
  

Stefan Östergren

Stefan Östergren, född 1939, är fil. lic. i historia. Han har haft sin huvudsakliga gärning inom arkivväsendet, vid Krigsarkivet och som chef för ATA (Antikvarisk-topografiska arkivet vid Riksantikvarieämbetet och Statens historiska museer). Han har publicerat uppsatser och arbeten i olika historiska ämnen samt författat ett flertal artiklar i Svenskt biografiskt lexikon.